Har träffat så många elever i höst. Vi har skrivit sagor, dikter och berättelser. Och pratat om viktiga saker. Som vad häst heter på arabiska, om Donald Trump och krig och kreativitet och varför det är ABSOLUT förbjudet att sudda första gången man skriver något. Så många fina ögonblick. Men jag undrar om inte han var finast, killen i åk 4 som hade det trixigt med skrivandet. ”Jo, men det finns ju andra sätt” sa jag och den UNDERBARA läraren som fångade upp och sa” ja, men du kan ju berätta så kan jag skriva ner det” och killens ögon som lyste när han sa ”jag har en SÅN stor bok inom mig!” Alltså dessa barn och vad som ryms inne i dem